fkay

Sicka sjuka dagar de vatt. Orkar snart inte med mig själv, pallar inte gråta, pallar inte att ha såhär ont i hjärtat, pallar inte att va såhär ledsen o jag pallar inte att när de finns någon som gör mig så lycklig och så glad inte längre är min. Jag orkar inte med att inte veta hur saker och ting kommer bli. De gör så sjukt ont i mig att veta att du mår så dåligt som du gör, jag önskar så innerligt att de fanns något jag kunde göra för att få allt o bli bra precis nu. Exakt nu. Jag vet att de kommer bli lättare med tiden men de gör inte de här enklare för de, jag försöker stänga av, försöker att inte känna, men när jag tror att allt är bra så kommer tårarna smygandes o hur arg jag än blir på mig själv o hur mycket jag än försöker kämpa emot tårarna så förlorar jag alltid. Men de e så de brukar va. Men imorn, då ska jag inte gråta mer, jag ska inte vara ledsen, jag ska skratta och låtsas som att jag är hur lycklig som helst för annars kommer inget att funka, och jag har lovat honom det, att vara lycklig, och om ett tag har jag nog blivit så bra på att låtsas att jag kommer tro på mitt eget leende.